Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

Statistiker och annat löskefolk

Hasses små funderingarPosted by Hasse Sun, January 29, 2012 21:32:23
Röntgenbild som skickats av en klantig veterinär. En av de sämsta bilder jag har skådat. Hunden ligger så snett att ledkula och ben på ena sidan framstår som dubbla storleken mot andra sidan. Kan du gissa vilket resultat hunden fick? Jo, jag tänkte väl det..!
Men, nu skall det inte handla om bra eller mindre bra avläsningsresultat, utan om uppfödarnas förmåga att motivera sina köpare att röntga över huvudtaget. Skall fordringar på statistiskt underlag som föreslås i RAS-dokumentet uppnås så måste vi nog få en ändring till stånd i SKK:s köpeavtal.


På tal om statistik
så har en David Lundgren uttalat sig på Hedeforsens Hemsida. Han anser tydligen att det är lätt att leva upp till RAS målsättning med 75% HD/ED-röntgade individer per kull. För den som mot förmodan inte vet det så har RAS fått betydelse för Specifika Strategier för Schäfer

Vad vet då David Lundgren om statistik? Jo, sannolikt är denne David Lundgren samme person som tillsammans med Monica Henriksson och Erik Vikström har sammanställt den ganska omfattande utvärderingen ”Effekten av hälsoprogram avseende HD hos schäfer”. Med andra ord är han ingen vanlig amatörnisse som roar sig med statistik, utan ett verkligt fullblodsproffs….

Vad som inte framgår av hans uttalande på Hedeforsen (Reinos hörna) är att det kan gå väldigt bra att uppnå 75% och till och med 100% röntgade hundar om man bara tagit fram 5-6 kullar. Det går också bra att ståta med högt procentuellt kullsnitt röntgade även efter 10–20 kullar. Särskilt då målsättningen med aveln är att tävla i grenen ”Mest och Bäst i röntgen”. Är dessutom valparna, såsom ofta är fallet, sålda i uppfödarnas relativa närhet så är läget perfekt. Men..., efter 60 – 70 kullar, och med valpar utspridda över stor del av Skandinavien, så är det betydligt svårare att bibehålla så stor procent röntgade "på pappret" eftersom det lätt uppstår ett antal felkällor.

Sådana felkällor är bland annat utlandssålda (exporterade) valpar och unghundar före röntgenbar ålder. Felkällor blir naturligtvis också hundar som in facto är röntgade men ej avlästa av Kennelklubbarna. Förutom den utbredda misstron mot rådande avläsningssystem, så är några schäferuppfödare själva veterinärer med god kunskap om avläsning. Andra uppfödare har skaffat sig tillgång till inofficiell röntgenavläsning på annat sätt. Ytterligare en icke försumbar felkälla är alla registrerade valpar som avlider, samt hundar som av andra orsaker avlivas före röntgenbar ålder. Dessutom kan bidragande anledning till utebliven röntgenundersökning vara att köparen helt enkelt inte har ekonomiska möjligheter att låta utföra den. Skall då uppfödaren stå för kostnaden?

Schäfervalpar säljes också till köpare som har ekonomi i överflöd, men som inte är ett skvatt intresserade av att röntga eller MH:a sina hundar. Anledningen kan vara att de ändå kan förväntas bli till bra reklam för kenneln. Som kuriosa i detta sammanhang så har vi själva sålt hundar till tre stycken grevar. Kanske inte helt seriöst utifrån våra ideal, men trots allt lite lattjo att kunna skylta med att vara ”Kunglig Hovleverantör”. När det gäller adeln så verkar det inte finnas något större intresse av banala SKK-avtal med handskrivna önskemål om MH och röntgen. Inte heller garantier eller hundförsäkring verkade vara av större vikt.

En köpare med förnämligt blått blod i ådrorna menade att han varken behövde avtal eller kvitto på köpesumman. ”Ä skit, sa han. Skriv femtio kronor eller femtiotusen, för mig spelar det ingen roll.” Förresten…, fortsatte han, Går jycken sönder så köper jag väl en ny av dig”! Javisst, självklart..., ny hund eller ny Ferrari är nog skit samma om ett antal hundra miljoner skramlar runt i slottets kassakista.

En annan greve ställde efter mycket övertalning sin hund till förfogande för MH-beskrivning. Han kunde ju inte komma själv förstås, men slottets trädgårdsmästare anlände sent omsider med hunden till MH-provet. Grevehund i all ära, men det blev inget MH-resultat som vi skryter med i onödan… Och röntgen var det heller aldrig tal om. Ytterligare en grevejycke hamnade efter lite irrgångar som granne till Sveriges Finansminister. Jajamän..., det är väl inte fy skam för en simpel Hassemannare att få lattja med Anders Borgs jakthundar. Ok, det kan alltså kännas angeläget att någon gång sälja utanför ordinarie kundkrets. Nej, nu återgår vi till lite mer allvar….

Statistik måste självklart bygga på ett tillräckligt stort antal producerade hundar. Med få framtagna kan man som uppfödare ha lite tur, men i ett längre perspektiv slår det tyvärr snett ibland. I min lilla utvärdering har jag dragit gränsen vid schäferkennlar som har MINST 130 stycken framavlade individer. Med ett snitt på 5,8 valpar/kull (vilket är rasens medelvärde under de sista 10 åren), blir det alltså runt 22-23 kullar.

Enligt kontrollerad HD/ED-statistik (SBS senaste uppdatering) platsar endast 36 stycken schäferkennlar in i denna beräkning. Enligt mitt förmenande är 8 av de som uppfyller villkoren utpräglade Bruks/Tjänste-kennlar, medan 25 får anses vara Utställningskennlar. Resterande 3 kennlar betraktar jag som Blandkennlar utan tydlig målsättning åt varken ena eller andra hållet. Möjligtvis kan det vara ”black cash” som är drivfjädern.

Man konstaterar snabbt att av dessa 36 schäferkennlar med minst 130 framtagna hundar uppfyller i dagsläget endast 3 (TRE) stycken RAS målsättning med minst 75% röntgade på både HD och ED. Inte oväntat är det tre av landets största Brukskennlar som med råge fyller fordringarna enligt RAS, nämligen Kustmarken med 90% HD / 89,2% ED, Hedeforsen med 87% HD / 85,7% ED och Molars med 80,6% HD / 81% ED. Ett kolossalt bra resultat som jag anser är helt unikt med tanke på nästkommande kennlar i ordningen...

Vi själva, (om nu Hassemans får betraktas som brukskennel), som i denna beräkning platsar in med något mer måttliga 75.2% HD och 69,9% ED, och Gråmann med 72% HD och fina 74,5% ED-röntgade hundar. Sveriges största kennel, Försvarsmakten, som i det här sammanhanget naturligtvis är brukskennel, har i dagsläget 1103 st producerade hundar men ”bara” runt 68% av hundarna har röntgats för HD / ED. Näst störst i Sverige till storlek enligt denna sammanställning är exteriörkenneln Ebafarmen med 1094 hundar, men med endast 37,7% HD respektive 36,7% ED-röntgade. Enligt uppgift är denna kennel, som lite vanvördigt blivit kallad för ”Valpfabriken”, av någon orsak avstängd för vidare avel sedan en tid tillbaka. Med tanke på kennelns HD/ED/MH-statistik och exteriörinriktning är det kanske inget vi med bruksambitioner behöver gråta över…

Som slutanförande vill jag påstå att de uppställda kraven i RAS är ganska orealistiska att uppnå för de flesta större schäferkennlar. De, i det här sammanhanget, mer utpräglade tävlingskennlarna med förhållandevis mindre producerade valpar, har däremot överlag mycket bra statistik när det gäller genomförd ledröntgen. De har också genomgående väldigt hög procent felfria hundar på lederna, samt därtill en trovärdig redovisning av allehanda defekter.

Det här med att redovisa defekter, avvikelser och sjukdomar enligt RAS-önskemålen är för närvarande inte de största brukskennlars starkaste sida. Som någon uttrycket det så bör man citat ”sopa rent framför egen dörr” innan man ställer upp villkor för andra. Det verkar alltså vara långt kvar innan RAS som helhet kan förverkligas. Tills vidare får väl våra mindre kennlar med mer renodlat syfte att producera tävlingsdugliga schäferhundar tjäna som föredömen för oss med andra ambitioner. Kan man anta att samma tur och skicklighet håller i sig…, även efter 75 – 100 kullar?

Visst ja, höll på att glömma...!

Snittet på mina 36 kennlars röntgenbenägenhet på samtliga framtagna avkommor blir c:a 60% HD och 58% ED.... Det är nog mycket lång väg kvar!!!