Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

En hundförares bekännelse...

Hasses små funderingarPosted by Hasse Sun, July 03, 2011 20:47:00

En liten solskenshistoria.

Det var mycket tidigt på söndagsmorgonen, men ändå gick jag upp på lätta ben. Det var idag vi skulle visa omvärlden hur ett perfekt sök skulle gå till. Framme vid klubbstugan kunde jag granska mina konkurrenter. Fem stycken till antalet och det kändes i luften att jag skulle klara av dem.

Vid lottning drog jag en nit. Spiken. Nåväl, med min drivna hund XX spelar det ingen roll vilket nummer jag får. Vid bilfärden fram till sökbanan märkte jag att XX var oroväckande pigg. Kan verkligen min hund låta så mycket på så kort stund, tänkte jag.

Framme vid tävlingsrutan började ett ihållande och uppfriskande regn. Strax därefter hörde jag någon ropa…, ”Startnummer ett skall börja”. XX var inte längre kontaktbar och drog mig fram till startplatsen.

Efter sedvanlig information av provledaren skickar jag ut XX på högra sidan. Oj vilket kampskall, men rakt och snyggt. Nu var det bara att invänta hans dokumenterat hårresande ståndskall.

Vad länge han har varit borta? Det är nog dags att ropa in honom, tänkte jag. I samma ögonblick hörde jag det efterlängtande skallet. Nu var det min tur att löpa med domarna tätt efter mig.

Framme hos figuranten, som låg ner och hade en regnkappa med huva, ser jag att XX har en perfekt bevakning. När jag kommer ännu lite närmare ser jag att figurantens ögon är stora som tefat och lyser av skräck. Samtidigt håller hon sina stövlar mot XX bröst. Vad var det för dreggel hon hade på regnkappan? Måste ha varit något hon spillt när hon fikade, tänkte jag en kort sekund.

Med bestämd röst beordrade jag figuranten att raskt följa med ut till stigen. Figuranten vägrade dock röra sig utan att först få prata med domarna. Efter en kort pratstund konstaterade man att XX angripet. Vänligt men bestämt fick jag rött kort och därmed var det bara att skamset lämna arenan.

Många höjda ögonbryn när jag kom tillbaka till mötesplatsen. Det gick snabbt, sa en av mina konkurrenter. På vägen hem tänkte jag positivt. Redan i september kanske jag får tävla igen, men då blir det inte i sök.

Jag glömde i alla fall inte att på tävlingsanmälan skriva att XX var från Hassemans Kennel. Hur är det man säger? ALL REKLAM ÄR BRA REKLAM.

Denna berättelse är tyvärr sann och därför vill jag inte skylta med mitt namn. Min hund är helsvart och jag är polis.