Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

Schäferns sjukstatistik??

Hasses små funderingarPosted by Hasse Sun, April 11, 2010 19:23:09


Fick häromdagen nya Brukshunden nr. 2 2010. Erkänner villigt att jag normalt är ganska ointresserad eftersom en försvinnande liten del av innehållet ägnas åt bruks. Denna gång fångas dock mitt intresse av en rubrik på framsidan.

Tema: AVEL med frågan ”AVEL för vem”?

Inuti tidningen på sidan 12 finns också en artikel av en kvinnlig medarbetere vid namn Tina Sjöstedt där bl.a. schäfern är utmålad som särskilt sjuk om man skall tro skadeutbetalningar från ett djurförsäkringsbolag (i artikelns slutkläm framgår det att bolaget ifråga är AGRIA).

Texten (utan parenteser) lyder i valda delar enl. följande:

Vanligaste orsaken till att en schäfer söker veterinärvård beror av juvertumör. Efter detta kommer livmodersinflammation, öroninflammation, hudtumörer och traumatiska hudskador.

Texten fortsätter:

Överlag är det hudsjukdomar och problem med rörelseapparaten som är överrepresenterade… Vanligaste orsaken till att en schäfer söker ersättning för livskada är höftledsdysplasi. (Jo, jag förstår naturligtvis andemeningen, men det är väl inte hunden som söker veterinärvård eller ersättning). Ok, nog om detta!

Vad fasen är detta för gallimatias? Under mina snart 50 år med schäfer, varav nästan 20 år som medelstor schäferuppfödare har jag tydligen varit totalt blind, komplett okunnig och rent allmänt dum i huvudet? Eller…?? Har jag/vi, trots erfarenhet av många hundra valpar och ett otal unghundar, vuxna och åldrande schäferhundar, bara haft en sagolik tur? Ett flyt som bara kan antas bero på att ”Nå’n där uppe måste gilla mig”.

Ett slags Guds försyn som lyser över HasseMans, för vi har nämligen aldrig någonsin sökt veterinärvård för ovan uppräknade åkommor och aldrig heller fått ersättning för livskada p.g.a. av höftledsdysplasi. En enda gång på över 70 valpkullar fick vi en ynka liten ersättning för ett kejsarsnitt och en annan gång för förlorad avelsfunktion på en dyrt inköpt avelshund som var steril. Vid båda dessa gånger var det förenat med så förbaskat mycket undersökningar, prover, intyg och övrig pappersexercis att det absolut inte var värt besväret för den blygsamma ersättning som utbetalades. Jag tror att jag/vi haft AGRIA, eller deras tidigare motsvarighet i Länsförsäkringar under alla år sedan slutet av 60-talet, så när som på ett par år med ett bolag som hette General Accident.

Vad är då orsakerna till schäferns påstådda sjukdomar?

Jo, en enkel orsak kan ju vara att schäfern är den i särklass största rasen och bara av denna anledning är den överrepresenterad. En annan är troligen att de större bevakningsföretagen och även i någon mån polisen, står för hundförares försäkringar som rätteligen borde vara privata. Detta får till följd att väktarna och poliser utnyttjar veterinärer till bristningsgränsen för minsta lilla skitåkomma. Firman/Staten betalar. Veterinärer föreskriver sedan en massa onödiga provtagningar och ger råd om medicinering och då helst förenat med livslång behandling. Även övriga hundägare utnyttjar naturligtvis hundförsäkringen (av samma anledning som de utnyttjar bilförsäkring) och då ofta i maskopi med veterinärerna. Så är nog fallet med avlivning p.g.a. HD. Varför får en veterinär att avliva en hund med HD på ägarens begäran om inte hunden mår dåligt? HD / ED-graderingarna är mycket sällan förenade med problem för hundarna, men ägarna har gått på allt snack om att detta är en sjukdom. Denna hysteri med åtföljande avlivningar påhejas av SKK och AFS, samt värst av dem alla FHTE, dvs. hundar födda vid Försvarets Avelsstation i Sollefteå som avlivar hundar på löpande band för minsta liten skitsak.

Sen har vi vad jag tror är den största orsaken till schäferns sjuk och skadestatistik.

Det är exteriörhundarna. Fler och fler felbyggda utställningshundar tränas numera i skydds i form av IPO BHP. Medan Bruksschäfern är byggd för att tåla rejäla tag så håller inte exteriörvarianten när de kastas runt vid modprov och vid belastning med softstocken. Man får också en känsla av att hudproblem, klådor, dåliga magar och ryggproblem är förbehållit exteriörhundar. Det vore ju katastrof för en seriös brukskennel att bli sammankopplad med dylika problem.

Någonstans i artikelns avslutning står något om öppenhet, ärlighet och genensamma ansträngningar. Vem skall vara ärlig? Om veterinärerna hade strikt ansvar för att ta uppgifter på hundarnas kennelnamn hade mycket varit vunnit. Då skulle ju försäkringsbolagen kunna se vilka kennlar som stadigvarande återkommer i den dåliga statistiken. Problemet är att veterinärer inte bryr sig om att använda kennelnamn, utan endast frågar efter det namn hunden kallas. Ägaren tilltalar sin hund ”Nisse”, fast den i själva verket heter Lattjogårdens JanÅke. I veterinärjournalen och i vaccinationsintyget står det alltså bara Nisse och att det är en schäfer, även om detta skulle vara en blandras med schäfer i femte led. Så, vadå Nisse och vadå Schäfer?

Veterinärer skulle alltså vara skyldiga att ta reda på rätt registrerat namn inklusive kennelnamn genom att kräva uppvisande av SKK utfärdat registreringsbevis, samt kontroll av ID-märkning. Oregistrerad schäfer skall självklart inte få betraktas som schäfer utan som blandras. Om det i artikeln efterlysta ärligheten skall bära frukt så förutsätter det givetvis att det finns möjlighet att pricka de kennlar som avlar fram schäfer som förstör sjukstatistiken.

Fast…., vid närmare eftertanke skulle det naturligtvis vara otänkbart att vara så ärlig i landet Sverige där vi helgar Perssons slogan ”Alla skall vara med”!