Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

”Oacceptabelt beteende”??

Hasses små funderingarPosted by Hasse Thu, December 03, 2009 20:10:48

Den 13 oktober 2007 hade vi MH-prov för tio stycken av våra unghundar på Flens Brukshundklubb. Resultatet får nog som helhet betraktas som mycket bra, både utifrån SBK:s ideal och våra egna värderingar. Som alla gånger tidigare då vi MH:at var våra hundar trevliga och ärliga vid hantering och övrig kontakt med funktionärer. Flertalet av de deltagande hundarna var denna gång efter HasseMans Edit, som i sin tur är efter HasseMans Wixxi. Både mor och dotter har nog i verkligheten gjort sig skyldiga till SBK,s definition av ”oacceptabelt beteende”. Någon anmälan har dock aldrig gjorts varken till polis, SBK eller SKK.

Både Edit och Wixxi är ju L-testade på polisen med mycket höga värden. Båda är ansedda som väl lämpade mot utbildning till polishundar. Att erhålla utmärkelsen ”Lämplig att utbildas till polishund” borde enligt mitt förmenande vara den mest prestigefyllda utmärkelse som kan föräras en hund eftersom kraven för godkännande är mycket högt ställda. Av Sveriges totala schäferbestånd är troligen inte mer än någon enstaka procent så bra mentalt att de skulle klara godkänt vid polisens L-test.

Ovanstående sagt för att knyta an till det tragiska beskedet om att den högt L-testade Flenshunden HasseMans Vilco nyligen avlivats just p.g.a. ”oacceptabelt beteende”.

Låt oss nu gå vidare och bena ut det här……

Som exempel för fortsättningen av denna epistel så tar vi hunden Alligator.

Alligator, eller Ali som vi kallar honom, är efter HasseMans Wixxi och Ali,s far är Skatamarkens Emir dvs. samma Emir som f.n. leder MH-statistiken vad gäller bästa nedärvaren av goda nerver, hårdhet, dådkraft och kamplust. Vi tar det nu i rätt ordning och tittar först på pappa Emirs L-test.

Emir får massor av höga poäng och anses lämplig till polishund. Kommentarerna ser ut så här: -Hund med stora drifter. Stor kamplust och Stor skärpa. -Fel förare = katastrof-.

Ja just det, fel förare är lika med katastrof.

Not: Emir var en riktigt gullegris under alla år vi hade honom här hos oss. Enligt uppgift från tidigare ägare hade han dock vid flera tillfällen gjort sig skyldig till ”oacceptabelt beteende”

Mamma Wixxi imponerar också på polisen och i kommentarerna till L-testen står det så här:

-En trevlig tempererad tik med mycket motor och stora drifter. – -Hunden bör ej på grund av den stora motorn placeras hos en ovan förare-.

Just det igen, ovan förare = fel förare = inte bra alls…..

Not: Även Wixxi har visat prov på ”oacceptabelt beteende” då hon som VIP-hund råkade bita en helt oskyldig person som i motionsspåret kom springande bakifrån mot föraren.

Nu är vi framme vid Ali,s egen L-test. Även här skyhöga omdömen bl.a. Nervfast, måttligt hård och naturligtvis lämplig till polishund. I anteckningarna står bl.a. Balanserad – Lagom - Backar inte - Samma nivå hela testen - Glömmer obehag snabbt. I rutan för kommentarer står det: -En mycket lämplig hund att utbildas till polishund.-

Va nu då? Inte ett ord om en tilltänkt förares kvallitet. Ser ju faktiskt ut som att vilken polis som helst skulle kunna hantera Ali. Ha,ha. Nu garvar nog många som träffat Ali, för även han har naturligtvis gjort sig skyldig till ”oacceptabelt beteende” bl.a. genom att bita polismannens far när denne skulle ta ut honom ur polisbilen och till yttermera visso även polismannens hundbefäl i ungefär motsvarande situation.

Eftersom vi har haft Ali här hos oss i sju år så har också alla som besökt oss fått en god uppfattning om honom. Han är en oerhört ståtlig och respektingivande hane med just de egenskaper som den ursprungliga schäfern skulle ha. Enligt mitt förmenande är han helt omutlig och skulle utan tvekan försvara Lisa eller mig med sitt liv. Han är otroligt miljöstark och med en kamplust som aldrig sinar. Han är också unik så till vida att han tillsammans med sin stora dådkraft har mycket rejält på aggressionssidan. Ali är alltså vad man kallar ”mycket hund” och vem som helst klarar naturligtvis inte av honom. Två stycken poliser har utan framgång försökt. Däremot kan lilla Lisa styra och ställa hur hon vill med honom. Ali riktigt avgudar Lisa. När det kommer nya elever hit så brukar Lisa köra ett pass med honom för att visa hur lydnad som bygger på respekt och förtroende skall se ut.

Nu kommer jag till slutklämmen.

En av våra hundar fick avbrytas av beskrivaren på MH-provet. Som kommentar står det: ”Bryter pga olydnad. Låter sig ej kallas in”. En liten ungtik efter Edit, med en stor stark förare som är väktare och med siktet inställt på att bli polis. Bra att beskrivaren bröt p.g.a. olydnad, tänkte jag spontant, för ev. fortsättning kunde mycket väl ha slutat med ”oacceptabelt beteende”.

Vad som inte framgår är att den lilla tiken är väldigt bra mentalt, samt att föraren har gått valp/unghundskurskurs i SBK. Vilcos förare är ju som bekant nästan född i SBK. Inte heller talas det om det faktum att båda dessa förare har haft sina hundar sedan de var 8-veckorsvalpar. Inte heller får vi reda på att tikens förare, precis som Vilcos förare, ständigt riskerar att bli biten av sin egen hund vid tillrättavisande. Hur i hela friden kan man misslyckas så totalt med att forma en liten valp….i SBK….

Nyligen ledsnade en pappa i Blekingeorten Rödeby på terroriserande ungdomar och gick helt sonika ut och sköt två av grabbarna. Dessa killar var uppenbart en slags ledartyper och kanske mänsklighetens motsvarighet till ”lämplig till polishund”. Ungarnas förare, förlåt föräldrar, har sannolikt både genom samhällets försorg och via moderna böcker i ämnet, samt div. debatter och diskussioner etc. blivit upplysta om den moderna barnuppfostran som i stort sett motsvarar SBK:s kurser. Jag utgår också ifrån att föräldrarna har haft ungarna sedan de var små ”valpar”, samt att diverse fruktlösa försök har gjorts också från lärare, psykologer och kuratorer för att leda in dem på rätt väg. Någonstans i begynnelsen borde kanske testprotokoll ha upprättats med kommentarerna ”fel föräldrar = katastrof”. Eller ”ungen bör ej pga den stora motorn placeras hos slappa föräldrar ”. Man skulle alltså självklart gjort som den kloka MH-beskrivaren och i tid tagit fram det röda kortet….”bryter pga. Olydnad. Låter sig ej kallas in”.

Hur fan kan det ha gått så snett i samhället. Visst fanns det både hundar och ungar som stack upp förr, men då nystade man till dem,…handgripligt. Stack dom upp igen så fick dom självklart en propp till, för det måste naturligtvis kosta på att jävlas. Rätten att säga ifrån på detta naturliga och självklara sätt hade både hundägare och barnens föräldrar. För att inte tala om vilken respekt som fanns för lärare och polis. Liksom hunden kunde få handgriplig tillrättavisning på dressyrplan av föraren eller instruktören, kunde också i princip vem som helst av samhällets vuxna ingripa mot ungdomliga rötägg för att tillrättalägga oacceptabla beteenden.

Är det inte dags att säga ifrån nu? Både mot SBK:s enfaldiga dressyrpolicy och mot det moderna samhällets gullande med uppväxande ungdom. I båda fallen råder det ju totalförbud att korrigera handgripligt. Jag tror inte ett ögonblick att det är fel på hundarna eller ungdomarna, utan felet ligger hos de politiker och psykologer som manipulerat oss att välsigna de rådande bestämmelserna.