Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

Angående div. skitsnack

Hasses små funderingarPosted by Hasse Thu, December 03, 2009 20:01:15

Angående div. skitsnack som florerar på nätet så har vi beslutat att inte bemöta detta personligt, utan endast nedteckna några tillrättalägganden. Hörde för övrigt på TV:s morgonnyheter måndag 4 dec-06 att de flesta anmälningar p.g.a. trakasserier och smutskastning var just mellan hundfolk. Jag är nog själv ganska luttrad. Efter många år som aktiv SBK:are och med åsikter som inte alltid fallit utövarna av alla nya påfund i smaken, så vet jag ju hur tonerna går. Lisa däremot blir ledsen när hennes avel ifrågasättes. Mest på mig kanske, för det är ju jag som skriver det som några hetsar upp sig på. Nu till några förklaringar.

Ok, ibland blir det fel som i fallet med X-kullen. Eftersom jag har visst matematiskt sinnelag så borde det ju vara lätt att hålla reda på tio och tolv, men efter över 50 kullar då (nu över 60) så kan minnet tyvärr slira ibland. Nåväl, så här ligger det till: Det föddes tolv, men som ofta är fallet vid sådan mängd var ett par stycken så små (under 200 gram) att de inte klarade sig utan tuppade av efter någon vecka. Att finna namn på X är inte tvärlätt och därför hade vi redan innan kullen föddes nedtecknat ett stort antal namn på X med streck efter, dvs. X-port, X-press, X-akt, osv. Efterhand som valparna ploppade ut så namngav vi dem. Tio killar och två tjejer. Det var alltså denna gamla lista jag fick tag i då jag skrev om den förträffliga X-kullen. De två som strök med hette f. ö. X-akt och X-L. Förlåt, förlåt. Jag skäms som en pudel.

Någon har förfasat sig över våra gamla tröjor som trycktes upp med en hund som pissar på SBK:s policy. Det finns faktiskt en story bakom, för idén kom till efter att vi bevistat den stora tävlingen "Påsksmällen" i Norrköping 1996. En rikskändis från Piteå var sin vana trogen på plats för att tävla i skydd. Med sig hade han ett antal tröjor med tryck föreställde en lycklig hund och med texten: "Ryck och slit - hit och dit" "Stackel och el" - inga fel" "Sparka och slå - med SBK". Skyddsfolk har sinne för humor och fattar ironi. Vi tyckte att texten var jävligt kul och tröjorna gick åt som smör i solsken. Endast ett par humorlösa "kior" förfasade sig. En tjej från Norrköpings BK som var duktig på att teckna hakade på idén och ritade, med ovanstående som förebild, en hund som pissar på en stolpe med skylt. På skylten står det "SBK:s policy". Vid denna tidpunkt pågick en het debatt angående SBK:s förhatliga policyförslag. För den som inte var med då kan jag upplysa om att policyn främst kom till p.g.a. dåtidens guru i hunddressyr, Benny Österström (fyrfaldig brukschampion, VM, NM, SM-deltagare i skydd mm) använde ett visst mått av våld under sina kurser vid Vätterstad Hundskola. Till fasa för några få, men till lycka för många som fick sina omöjliga hundar rehabiliterade efter att tidigare totalt ha misslyckats på SBK-kurser eller hos SBK:s omhuldade hundpsykologer. Nåväl, ett antal tröjor med motivet "pissande hund" trycktes upp och delades ut bland skyddsfolk med HasseMans-hundar. Ingen utanför vårt interna skyddsgäng har mig veterligen fått någon. För övrigt så sitter "pisshund"-teckningen i original fortfarande på hedersplats i vår kurslokal.

Ytterligare någon har hetsat upp sig på att vi använder det gamla hederliga siffersystemet vid redovisning av L-test. Främsta anledningen till detta är att vi har många hundar i Norge och där har man samma L-test som vi i Sverige, men med det gamla siffersystemet som vi själva har använt i bortåt 50 år. Även i korning är det ju siffror, fast några av koefficienterna har ändrats. De som inte vet vad siffrorna står för avslöjar att de inte varit med i dylika testsammanhang längre än sedan brytningsperioden 1996-1998. Jag gick själv en instruktörskurs i RPS regi vid Tullinge i september -96. Lärare under kursen var de riksbekanta poliserna Sven Nyberg, Harry Nilsson, Tommy Blomqvist, Stefan Svensson och Bosse Nyman. Under kursens gång fick vi bl.a. reda på att polisens L-test skulle anpassas och samköras med den militära och civila sidan och att samma testbana på Tullinge kunde användas. Det blev också ett nytt testprotokoll med exakt samma testbegrepp, men med ändrad ordningsföljd. Bra kanske, framför allt med tanke på den praktiska uppläggningen som ju börjar med tillgänglighet, för att följas av kamp, livlighet och aggressioner, samt avslutas med samlingsbegreppen nerver, hårdhet och dådkraft.

Att siffror i sig själv inte säger så mycket för den som inte är insatt i systemet är ju sant. Det föreslogs därför att skriva ut en beskrivande text för vad siffrorna stod för. Under åren -96 till -98 tillämpades en korsning av både siffror och text. Det sista L-testprotokollet jag själv har enl. gamla systemet med siffrorna +3,+2,+1, -1,-2,-3 och med ordningsföljden dådkraft, skärpa, försvarslust, kamplust, nerver, temperament, hårdhet, tillgänglighet, är från 1 december 1997. L-testare var poliserna Klas Lotterberg / Dag Bergentoft och hunden var HasseMans Terra. Det första protokollet i min ägo med enbart text är daterat 9 oktober 1996. L-testare är poliserna Jan Gyllensten / Per Andersson och hunden är HasseMans Grabb. Denna test genomfördes troligen under polisens nya testutbildning på Tullinge och ägde alltså rum endast en månad efter den kurs jag själv gick på Tullinge.

Den sista test jag sett med både siffror och textbegrepp är daterad 26 oktober 1998. Testen genomfördes på Tullinge och testare var ingen mindre än kommissarie Harry Nilsson. Testen avsåg tiken HasseMans Qia som fick den högsta poängsumma jag hört talas om. Noteras kan att kommentarer till siffrorna verkade vara ganska överflödiga och inskränkte sig till "Mkt trevlig hund", Växer under test", "Stark o balanserad", "Miljö helt U.A.", "Lämplig till tjänstehund samtliga grupper". Kuriosa är också att man fått till en slutsumma på +292 poäng av totalt +300. Eftersom hunden fick +3 på samtliga egenskaper utan dådkraft där den fick +2, blir resultatet i själva verket +285. Koefficienten för egenskapen dådkraft är nämligen 15 (inte 8 vilket bara är fallet i hårdhet). Det är väl bara att tacka och ta emot, för oavsett vilket så framgår det tydligt att HasseMans Qia var en sjuhelvetes bra hund mentalt.

En sak är dock säker, en hund kan inte vara mentalt konstruerad hur som helst vilket jag har redogjort för på annan plats i fallet med HasseMans Axxe. Därför får du som ifrågasätter summaresultat bara halvt rätt. Rolf "Kolbäckarn" Johansson sa en gång att en hund som har +3 i dådkraft också har allt annat på +3 och +2. Omvänt kunde en hund med -3 i dådkraft, hårdhet eller nerver överhuvudtaget inte komma upp på pluspoäng över 100, dvs. gränsen för godkännande. Även Anders Hallgren var inne på samma spår och menade att vi egentligen mäter samma egenskap i flera fall och ville reducera de åtta egenskaperna till fyra. Jag är ingen anhängare av alla Hallgrens teorier, men i det här fallet håller jag med honom.

När vi förr fick vi titta i Hilmer Johanssons "Gula bok" vad siffrorna stod för, får vi numera kolla i samma bok vad den beskrivande texten har för siffra. Det är nämligen denna bok som ligger till grund för all lämplighetstest både i Sverige och Norge. Efter att själv ha deltagit i, eller på ett eller annat sätt ha medverkat vid ett mycket stort antal L-tester, så är jag inte övertygad om att det blivit så mycket bättre av all beskrivande text med pilar både upp och ner. På ett av de moderna testprotokollen i min ägo har en hund fått ..."med pil upp" eller ..."med pil ner" vid utvärderingen i sju av de åtta egenskaperna. Om man helt bortser från alla pilar får hunden +132 poäng, men om man höjer respektive sänker värdena enligt pilarna får samma hund +250 poäng. Hur skall den hunden tolkas??? Forna tiders mentaltestare vid Hundskolan, med tusentals genomförda L-tester, var inga vänner av halvbetyg. De var säkra i sin bedömning och behövde inte gardera med pilar eller överflödiga kommentarer. Jag kan gott föreställa mig att slutsumman på ovannämnda hund skulle hamnat nånstans mitt mellan, dvs. runt +190 poäng.

Angående ifrågasatt statistik så är jag inte säker på vad som avses. Kanske är det att vi har ett förhållandevis stort antal hundar i SKK:s register som tillsynes inte är röntgade. Svaret är i så fall enkelt. De är röntgade i Norge med samma avläsningsmetod som den svenska, dvs. den starkt ifrågasatta s.k. Norbergsvinkeln. Nästan samtliga av våra hundar i Norge är ju på polisen och där har man samma krav som i Sverige beträffande HD/AD-röntgen.

Förr, innan Kennelklubben började ta betalt för vartenda kommatecken de för in i registren, så gick det bra att överföra de norska röntgenresultaten till SKK:s register. På skriftlig begäran från oss att få samlingslista på våra röntgade Norge-hundar så infördes resultaten kostnadsfritt. Nådens år 2002 blev det tvärstopp. Efter att vi som vanligt sänt in den från Norsk Kennelklub sammanställda listan över våra röntgade hundar till SKK får vi denna i retur med svaret: "Diagnoser från undersökningar i andra länder kan införas i SKK:s veterinärdata om kopia på officiellt resultat utfärdade av respektive kennelklubb inklusive avläsningsdatum bifogas". Vad står det? Jo, SKK skall ha fullskalig kopia på varje enskilt resultat och det gör inte norska kennelklubben gratis. Nu vill kennelklubbarna ha betalt. I Norge för att utfärda och i Sverige för att införa. Som om inte alla andra pålagor och avgifter vore tillräckligt. Jag har i brev till SKK frågat varför inte de Nordiska kennelklubbarna samarbetar då de har samma avläsningsmetod och liknande datoriserade system. Det borde självklart vara av största intresse för SKK att svenskfödda hundars röntgenresultat blir registrerade i hemlandet. Vi har ju också något som heter Nordisk Kennelunion! Till vad då kan man fråga? Nåväl, vem som helst med lite kunskap kan ju gå in på NKK:s kennelregister. Slå på hasseman's@ och få upp alla HasseMans-hundar i Norge. Visst, alla kan.....men uppenbart inte SKK.