Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

Tror du på MH-statistik?

Hasses små funderingarPosted by Hasse Sun, June 19, 2011 17:25:44

Profilerna längst upp avser Ebafarmens Ezzo som var näst sämst (plats 8569) och profilerna nedanför Ebafarmens Senna som platsade in som 4:e bästa schäfer(???) i sammanställningen enligt AFS idealprofil vid MH-prov.

Jag har nog alltid irriterat mig i största allmänhet på graderingen av värdena vid MH-prov. Utformningen av intensitetsskalan från 1 till 5 gör det svårt att förstå vad som är bäst eller sämst, eftersom i princip vilken siffra som helst kan motsvara önskvärt uppträdande.

Om siffran ETT alltid var LITE och siffra FEM följdriktigt alltid var MYCKET så kanske tabeller, diagram och profiler vore mer lättlästa. Det som komplicerar det hela är att siffran ETT ibland är FÖR LITE (som i fallet med AKTIVITET) och siffran FEM ibland är FÖR MYCKET (som vid JAKT Förföljande). Det senare, med siffra 5 som icke önskvärt uppträdande, gäller för övrigt i högsta grad också vid de tre inledande momenten KONTAKT som omfattar Hälsning, Samarbete och Hantering. Där står 5:an för hund som överdriver kontakttagande på ett störande vis.

För att komplicera det ytterligare har Schäferhundklubben (Avelsföreningen För Schäfer) sedan revideringen 1997 konstruerat en idealprofil som gör det ännu mer obegripligt. Där det tidigare idealet var ETT enda tänkbart utförande (EN siffra) i vart och ett av de 31 delmomenten, har man numera två siffror som ideal i de flesta ingående delarna. Hur fasen nu TVÅ utförande i samma delmoment kan vara det ideala är för mig en gåta. Det ligger väl i sakens natur att endast ETT utförande är bäst annars är det ju inte idealet.

Mest frapperande är det vid skrämselmomentet Överraskning rädsla (Dumpe) och Ljudkänslighet rädsla (Skrammel) har man flyttat idealet från värde 1 (kort stopp) till 2 och 3 (Hukar sig och stannar) respektive (Gör undanmanöver…). Hur fasen man kan göra en ändring från ett tidigare självklart ideal till två utföranden som är mindre bra? Är det inte lite väl magstarkt? Vid momentet Spöken rädsla har man behållit 1 (uppehåller sig … framför …) som ideal, men för säkerhets skull lagt till även 2 (…. någon avståndsreglering) som likvärdigt.

Det finns också några självklarheter vid skrämselmomenten. Begreppet Nyfikenhet (förmåga att ta sig fram till det som hotar, skrämmer eller är mystiskt). Det här är naturligtvis omvänt mot hundens rädsla. Följaktligen borde rimligtvis utförande enligt siffra ETT på rädslor vid överraskning, ljud och spöken få som följd siffra FEM på nyfikenhet (går fram utan hjälp). Det finns dock undantag. Vid momentet Ljudkänslighet (skrammel) är numera själva ljudeffekten så svag att bra hundar för det mesta inte bryr sig om att undersöka källan. Ljudets karaktär väcker helt enkelt inte nyfikenheten på vissa stabila hundar. Alla, inklusive beskrivaren, ser tydligt att hunden inte blev det minsta rädd, utan istället tyckte det var mer intressant att lukta på en doftfläck eller bara strosa vidare. I sådant fall får föraren enligt anvisningarna gå halva eller hela sträckan mot skrammelkällan medan den orädda hunden sysslar med annat. Det beskrivna uppträdandet är numera mer regel än undantag, vilket får som följd att många bra schäfrar orättfärdigt stämplas som påverkade av ljud.

En annan sak som irriterar mig är momentets uppläggning vid Jakt förföljande. Nu för tiden har de flesta provanordningar en motor som drar haren ”lilla bytet”. Till skillnad mot tidigare anvisningar med provledaren stående bakom ekipaget, så står denne numera i utgångsläget snett framför hunden med harens utlösningsknapp i handen. Nu är det bara så att vid momenten före ”haren” har samma provledare intresserat hunden med diverse prylar (trasor) som han kastat och hanterat för att beskrivaren skulle få en uppfattning om hundens intresse att gripa, tillkämpa och hämta föremål. Eller hur?

Hur fasen kan man inbilla sig att en kampglad och föremålsfixerad hund skall låta bli att glo på vad provledaren har för intressant pryl i handen. När hunden, i förväntan att få föremålet kastat till sig, sedan släpps lös ser den oftast först lite förvånad ut, för att därefter ge sig ut för att undersöker vad som vid första anblicken ser ut som intressanta slängda prylar, nämligen de på marken utplacerade löptrissorna som haren dras emellan. Tyvärr har haren för länge sedan löpt färdigt utan att hunden fick en ärlig chans att se den.

Nu till själva huvudanledningen med denna epistel.

Säkert har ett antal datanissar i schäfervärden vaskat fram min nya upptäckt för länge sedan. Kanske! Kanske inte? Jag har i alla fall hittat ett fantastiskt roligt program på Internet för att sortera och utvärdera MH-resultat. Programmet har i sitt öppningsläge en idealprofil för schäfer förinställd med siffror och viktar inställt läge för varje egenskap till 100%. Denna MH-profil är hämtade från intresseföreningen SvenskBruksSchäfer under rubriken ”Kommentar till önskvärd rasprofil MH för schäfer”. Inalles omfattar programmet hela 8570 stycken schäferhundar som är MH-provade mellan 1997-01-19 och 2005-01-22.

Observera alltså tidsomfånget när du läser vidare eftersom angivna kennlar i dagsläget troligen har betydligt fler MH-prövade hundar vilket på avgörande sätt kan ha förändrat statistiken

Det fina i kråksången med programmet är att man har möjlighet att ändra inställningarna och t.ex. mata in den av AFS fastställda rasprofilen med halvvärden (vilket sannolikt konstruerats för att passa in på utställningsfolkets mindre driftiga utställningshundar). Den som vill kan också ändra om till profiler som bättre stämmer in mot bestämda användningsområden (t.ex. Polishund, Hangarhund eller Ledarhund). Man kan även förändra viktning i procent av vissa egenskaper för att motsvara helt egna idealvärden.

Som uppfödare kan det vara intressant att kolla var den egna producerade avkomman återfinns bland alla de 8570 MH-profilerna. Med viss förvåning upptäckte jag att vid SBS profilinställning fanns en helt otippad Hassemannare på 3:de plats, nämligen väktarhunden Yatz? Våra mer kända högoddsare med tillsynes utmärkta korningspoäng, brukschampiontitlar och SM-deltagande Hassemans Judas och kullsystern Jaaga, hamnade på 782 respektive 2174 plats.

(OBS! Korning omnämns härnedan som MT=Mentaltest).

På tal om höga korningsresultat så återfinns Hasseman’s Qiwi (MT +267p) på MH-placering 830 och Hassemans Chansa (MT +265p) på plats 2288. Lövlunds Era, som hade full pott (+300p) på MT innehar en hedrande 89:de plats, tätt följd av Hettex Texa på plats 90 och polishunden Hassemans Way med plats 91. Den sistnämnda dock klart slagen av systern och polishunden Winna på plats 54 och väktarhunden Hassemans Elak med en 29:e placering.

Vad jag vill säga med ovanstående är att det kanske inte alltid går att matcha den unga hundens MH-värden mot ett vid vuxen ålder avlagt MT. Inte heller att stora framgångar på tävlingsbanan eller fullfjädrad duglighet i tjänst endast hänger på ett MH. Om så vore fallet skulle tätstriden bland MH-profilerna intas av enbart högt korade brukschampions och polishundar. Så är inte fallet! På listans första plats ståtar schäfern Leekars Argus som är fullsmetad med exteriörblod och med enda tunga merit TJH Bevakning. Plats nr 2 intas av Utställningschampion Uschigårdens Haijo. På plats 8 återfinns Mischaland’s Goliath utan andra framstående meriter än cert och ck på utställning. Så det så! (Om nu någon trodde att bruksschäfrarna skulle inta alla tätplaceringar).

Nåväl, jag har kollat lite statistik utifrån SvenskBruksSchäfers förinställning (med ETT ideal), respektive Schäferhundklubbens (med dubbla ideal, dvs. det blir halvvärden i vissa moment). Nu gällde det att få till några kennlar som producerat förhållandevis många valpar födda under spannet 1996 till 2002. Årtalen har jag valt för att avkommorna skall kunna platsa in som vuxna under den period som programmet omfattar, 1997-01-19 till 2005-01-22. Roade mig med att utvärdera de två brukskennlar som har mest MH-prövade avkommor i dagsläget, samt två av de större utställningskennlarna. Topplaceringarna är 1 till 500 och utgör alltså knappt 6% av samtliga 8570.

Med SBS inställningar:

Hassemans. Reg. avkommor 224. Topp 500 = 23 st. med väktarhund YATZ i topp på plac 3.

Hedeforsen. Reg. avkommor 127. Topp 500 = 9 st. med avelshanen OLLE i topp på plac 17.

Ebafarmen. Reg. avkommor 199. Topp 500 = 3 st. med TJH SENNA i topp på plac 113.

Uschigården. Reg. avkommor 311. Topp 500 = 8 st. med avelshanen HAIJO i topp på plac 2.

Med AFS inställningar:

Hassemans. (Reg. 224) Topp 500 = 19 st med polishund XERO i topp på plac 6.

Hedeforsen. (Reg. 127) Topp 500 = 11 st med privatägda FONZO i topp på plac 2.

Ebafarmen. (Reg. 199) Topp 500 = 6 st med TJH (HV) SENNA i topp på plac 4.

Uschigården (Reg. 311) Topp 500 = 6 st med Avelshane HAIJO i topp på plac 91.

Oavsett inställning (SBS / AFS) så blev förändringarna inte vad jag hade väntat mig. Förvisso försvann fyra Hassemannare och Hedeforsen vann två på skiftet till AFS. Våra hundar Yatz och Xero, liksom Hedeforsens Olle och Fonzo fanns ändå med i det absoluta toppskicktet oavsett inställning. Ebafarmens Senna vann ett antal placeringar på AFS inställningen, medan Uschigårdens Haijo förlorade många placeringar från sin fantastiska plats som 2:a med SBS profilen inställd.

Vad blev det då av det här? Kan man dra några slutsatser? Nä, inte med dessa inställningar, men kollar man SBS profil mot omvänd ordning, dvs. placeringar från slutet (plats 8570) och några hundra i motsatt riktning då framträder mäktiga fakta. Mycket få bruksschäfer men ett chockerande stort antal exteriörschäfer återfinns i bottenskiktet.

Vad är då en riktigt bra schäfer? Jag har roat mig med att göra inställningar som svarar mot mitt eget och polisens uttalade krav på lämplig mentalitet för tjänst. Då blev läget lite förändrat. På topp 500 platsade 35 st Hassemannare in. Av dessa var 14 st polishundar, 16 st väktarhundar, 2 st FM-hundar och 3 vanliga tävlingshundar. För övrigt var merparten av de tjänste och bruksinriktade schäferkennlarna mycket väl representerade i toppskiktet med denna inställning.

Är det här med enskilda hundar egentligen så intressant? Är det inte hela kullars MH-värde i snitt som man skall titta på. Jovisst är det så. Absolut! Men, det finns också några problem. Ett sådant är att SKK:s data inte tillåter att man tar ut EN enstaka kull på en tik som t.ex. haft fem kullar med olika hanar. Ett annat trubbel är att EN enda individ med dåligt MH i en för övrigt mycket bra MH-ad kull kan förstöra hela kullvärdet.

Det behöver inte heller betyda ett skvatt om kull-profilen verkar helkass. Så blev fallet i vår O2-kull (e. Polishund Brantastigs Simson - u. Väktarhund Hasseman’s Wixxi). Här blev det 11 stycken avkommor varav tiken Olga fick vår kennels i särklass sämsta MH och hamnade på plats 8144. Även övriga i O2-kullen hade genomgående ganska usla MH-värden. Men…, trots (eller tack vare) detta blev 9 stycken av 11 enastående bra tjänstehundar fördelade på Två polishundar, Fem väktarehundar, En FM-hund och En VIP-hund. Ingen dålig kull eller hur?

Efter lite åsiktsutbyte med uppfödarkollegan Marina så konstaterar vi lite moloket att den uppståndelse som för närvarande råder mellan olika schäferfalanger kanske inte går att lösa genom att jämföra MH-profiler och kennelstatistik. Alla uppfödare gör säkert sitt bästa, även om inriktningen med aveln skiljer sig åt. Att starta inbördeskrig mellan grupperingarna leder nog inte till en enad Schäferhundklubb.

Fortsätt kämpa för världens bästa brukshund men undvik övertro på statistik.