Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

Bra...., till vilket ändamål?

Hasses små funderingarPosted by Hasse Sat, December 26, 2009 16:49:50

Bilden: HasseMans Skarp. (En av polishundarna efter Skatamarkens Emir).

I begynnelsen av vår uppfödarbana blev jag ombedd av redaktören för en polishundtidning att delge mina synpunkter på schäferhundavel. Icke utan viss betänksamhet ställde jag mig frågan: Skulle vi kunna lyckas bättre än den stora floran av schäferuppfödare i allmänhet?

Låt oss börja med att fundera över vad som är bra, det vill säga:

Bra…., till vilket ändamål?

Enligt den ursprungliga standarden skulle schäfern besitta sådana mentala egenskaper att det gjorde den lämpad som brukshund. I den urgamla standarden talade man om utpräglad Kamp och Försvarsdrift vilket gjorde rasen lämplig som spår och skyddshund. Andra målande ord som Hårdhet, Mod och Omutlighet har numera stuvats om, gallrats bort, eller i bästa fall blivit vingklippta i nymodern tappning. Tyvärr kan man konstatera att flertalet av dagens schäferhundar saknar helt eller delar av sina ursprungsegenskaper. Schäferuppfödare ”Sven-Astrid” i allmänhet är uppenbart mer benägna att avla fram en mjuk genomsocial Golden Retrievertyp i schäferpäls, än en riktig gammaldags bruksschäfer. Som uppfödare bör man kanske tänka till och fråga sig om detta är bra och i så fall………

Bra…., till vilket ändamål?

Ytterligare en, enligt mitt tycke, grov avvikelse från ursprungsstandarden är den extrema utställningsschäfer som man idag premierar. Hur kan man överhuvud tagit hysa tro på att dessa tillplattade siluetter med pilbågsryggar skall kunna fungera som robusta brukshundar? Vad tänker exteriörfanatikerna egentligen på då de lyckas få fram en schäfer med så extrema bakbensvinklar att den inte längre kan galoppera. De säger som vanligt att schäfern är en travare. Om det är så bra och så förbaskat viktigt med en travande schäfer, vill jag fråga………

Bra…., till vilket ändamål?

Hälsotillståndet på dagens schäfer kan ifrågasättas. Enligt framtagen statistik från försäkringsbolagen är sjuk och skadefrekvensen alldeles för hög. Förklaringen till detta är osäker. En av anledningarna torde dock vara att uppfödarna inte tar tillräcklig hänsyn till en frisk stam hos föräldradjuren. Den vanligaste orsaken till allehanda lidande som dåliga magar, klåda, allergier, samt div. muskel och ledskador tror jag bottnar i att våra hundar är alltför omhuldade och bortklemade. Hundarna skall ju vara inne i värmen, ligga i sängen, äta perfekt sammansatt torrfoder, pysslas om med allehanda kroppsvård och tilltalas med viskande förtrolig ton så att de inte blir rädda, ledsna eller arga. Vill vi tro att detta är bra så vill jag fråga……

Bra…., till vilket ändamål?

Nådens år 1991, efter att ha varit verksam som ”hundman” alla dressyrkategorier i bruks i mer än 25 år beslutade jag och min sambo Lisa att vi skulle börja med schäferuppfödning. En av anledningarna var att vi efter mångaår som tjänstehundförare, dressörer och tävlande börjat inse att hund för praktisk nytta måste ha lite andra egenskaper och förutsättningar än den renodlade tävlingshunden (och avsevärt mer drag under galoscherna än soff-o-kak-hunden). Behöver väl knappas säga det, men Gud förbjude att den ens bär drag av en överdriven exteriörhund.

Önskelistans fem punkter ser ut så här:

1 Speciell mentalitet som gör den lämplig som tjänstehund.

2 Egenskaper utöver höga testsiffror (bruksegenskaper).

3 Robust och atletisk kroppsbyggnad.

4 Stor rörlighet i hjärnan (bra IQ).

5 Hälsa och vitalitet utan vårdande insatser.

Punkt 1.

I vår avel vill vi använda föräldradjur som har mentala förutsättningar att försvara och angripa naturligt. Ibland måste man ”läsa mellan raderna” om deras sociala fostran hämmar förmågan att angripa människa. God nervstyrka, dvs. förmåga att i alla situationer kunna sortera och värdera ett hot eller en fara är en förutsättning om det aggressiva anlaget ligger högt. Vi undviker också avel på veka och känsliga föräldradjur. Livligt temperament är inte det samma som svårt att vara stilla. Vi vill inte avla med djur som ständigt måste röra sig, blir uttröttade av miljöförändringar eller är allmänt stirriga. Kampdrift är drivfjädern i allt bruksarbete. Denna skall helst vara stor eller t.o.m. mycket stor hos åtminstone ena föräldradjuret. Ingen lär kunna övertyga oss om att schäferavel på måttlig, mindre eller ”lagom” kamplust är att föredra. Utöver detta får gärna våra avelsdjur vara lite hårda och självständiga, samt inte fullt så kontaktvilliga mot främmande människor som schäfern i allmänhet har blivit under senare år.

Punkt 2

Vi hyser viss misstro till testresultat. Framför allt till resultat som nedtecknas på Korning. Det är uppenbart en sak att klara sterila testmoment (kanske med förberedande träning) och en helt annan att fungera under verklighetsmässiga förhållanden. Min första misstanke vaknade då jag gick korningsdomarkursen. En medverkande hund (ras: Bullmastiff) testades med +224p. Inte för att den var bra, utan för att den egentligen inte gjorde någonting. Vid samma tillfälle testades en av Sveriges bästa skyddshundar (ras: schäfer) med +120p. Inte för att han var dålig, utan för att han reagerade så som man kan förvänta sig av en mycket bra skyddshund. Min egen f.d. tjänstehund testades under loppet av två månader med följande värden.

Polisens L-test (Länsbefäl Lars Neij) +218p.

Hundcentralens L-test (Korningsdomare Rolf Johansson) +240p.

SBK:s Mentalkurs Strängnäs (Korningsdomare Olle Hedin) -2p.

Om det kan skilja 242 poäng mellan auktoriserade korningsdomare kanske inte tilltron på testsiffror skall överdrivas. Därför avlar vi inte ensidigt på mentala värden, utan försöker utröna om avelsdjuren har användbara bruksegenskaper, dvs. försvar och kampvilja under verkliga förhållanden.

Punkt 3

Vi är noga med exteriören i vår avel. För oss är dagens utställningsschäfer så felbyggd och osund att det är snudd på katastrof. Vi vill ha en atletisk robust typ med mycket muskler. Den skall ha bred bringa, breda lår och en förhållandevis kort kraftig hals. Oavsett från vilket håll man ser den skall de ge intryck av en riktig arbetsmaskin. Ser den till polis och väktarbruk dessutom ut som en stridsmaskin gör det inte saken sämre.

Punkt 4

Att vår avel är inriktad på kloka djur kräver väl ingen närmare förklaring. En klok hund har lätt för att lära och utbildningstiden blir kortare. I mitt arbete som dressör har jag ibland fått jobba med hundar som man fått lära de mest elementära saker, t.ex. spåra, söka och bita. Kloka djur fattar direkt hur de skall använda sig av både nosen och käften. Hundens förmåga att förstå kan inte nog poängteras. IQ hos hund mäts inte i testsiffror eller förklarande ord, utan är en separat företeelse.

Punkt 5

Hundens hälsa och vitalitet är kanske det viktigaste av allt. Vad hjälper det att en hund är bra mentalt och har fantastiska bruksegenskaper om den ständigt är sjuk eller skadad? Det är illa nog att människosläktet dras med mängder av belastande sjukdomar. Vi har ju varken lust eller förmåga till selektivt urval såsom är fallet med djuravel.

Vår avel är därför inriktad på avel med friska individer. Vi använder hundar som har de bästa förutsättningarna att tåla hårda prövningar i praktisk tjänstgöring...., utan sjukfrånvaro.

En känd ”hundman” tillika schäferuppfödare sålde en gång en hund till övre lappriket. Efter ett år ringde han för att höra hur det gick för hunden. ”DEN LEVER” fick han till svar. I en värld där endast de starkaste och bäst rustade individerna överlever var detta svar högsta betyg. Inga vårdinsatser på sjuka djur här inte! Självklart är detta till fromma för ett starkt och friskt schäfersläkte.

Återkommande fråga i denna epistel har varit:

Bra…., till vilket ändamål???

Vi på Hassemans tror på vår avel. Vår förhoppning är att de avkommor vi förmedlar skall bli dugliga tjänstehundar. En bra schäfer skall vara användbar i tjänst, annars är det ingen bra schäfer.

Har du en bra schäfer? Ge den då all den kärlek och omtanke den så väl förtjänar!

Har du bara en schäfer? Ge den ändå den kärlek den förtjänar! Den kan inte hjälpa att den inte fick rätt förutsättningar att bli en bra schäfer.