Hasses små funderingar

Hasses små funderingar

Om schäferkennlarnas MH-statistik

Hasses små funderingarPosted by Hasse Thu, December 03, 2009 20:13:42

Statistik är för det mesta ganska trist läsning. Varje dag matas vi med statistik. Ibland litar jag inte på statistik. Ett visst politiskt parti som säger sig vara motståndare till invandrarpolitiken får 3-4% stöd enligt statistiken. Samtidigt sitter med stor sannolikhet bortåt 80% av urbefolkningen (svennarna) hemma vid köksbordet och önskar samma politik åt helvete. Ibland funderar jag faktiskt över hur den statistiska intelligenskvoten i min egen bekantskapskrets ser ut eftersom 100% är emot ovan sagda politik.

Statistiker i hundkretsar, får mig att associera till folk som har gått en akademisk utbildning i hur en hund fungerar och sedan segervisst kan rabbla alla nytillkomna teoretiska begrepp. Kan man inte hävda sig i praktiskt handhavande av hund, så kan man ju istället ägna sig åt statistik eller hypotetiska överväganden om hur verkligheten ser ut. Legendariske tävlingsföraren Kennet Ståhl, (fyrfaldig brukschampion och flera SM), funderade inte över om hans hund vid konflikt visade rituellt beteende, tomgångshandling, omriktat beteende eller annan överslagshandling. - "Han har väl fått kortslutning i huvet" -, sa han, och det täckte ju allt. Vad har nu detta med statistik att göra? Jo, hans hund var en fantastisk brukshund och hette Brantastigs Yarrie, men med kennel Brantastigs nuvarande MH-statistik för ögonen så börjar man ju undra om inte bruksinriktningen fullständigt har spårat ur.

Vi lever också i ett land där alla, i enighet med vår ursvenska jantelag, helst skall vara stöpta i samma form. "- Du ska inte tro att du är något.... -" osv. Att katalogisera den fastställda MH-statistik på ett sätt som pekar ut vissa kennlar som riktigt kanonbra, andra som mindre bra, och dessutom ett mycket stort antal som urdåliga, skulle av lättförklariga skäl inte falla vår rasklubb AFS i smaken.

Statistiken är från september 2007 och omfattar 117 schäferkennlar med minst 30 stycken MH-beskrivna hundar. Statistiken är mycket väldokumenterad via SKK:s rasdata med Per Erik Sundgren dataprogram ”Lathunden” och talar sitt tydliga språk. Ytterligare förtydligande förefaller ju ganska överflödigt, om det inte vore för att statistiken är listad i kennlarnas bokstavsordning, dvs. utan ranking. Med andra ord så blandas de bästa brukskennlarna med de sämsta utställningskennlarna. Det kan alltså vara på sin plats att förtydliga vilka kennlar som lyckats förbättra rasen, respektive försämra rasens standard. Med risk för att det kan finnas vissa felaktigheter och att någon därför kan bli förfördelad, har jag listat kennlarna enligt följande:

Grupp 1) Mkt bra (avsevärt bättre än rasens medelvärde).

Grupp 2) Bra (över rasens medelvärde).

Grupp 3) Sämre (brukskennlar på glid)?

Grupp 4) Dåligt o Uruselt. (försämrat rasen mentalt).

Antalet beskrivna hundar kan naturligtvis påverka resultatet. Med 30-40 stycken beskrivna kan man kanske ha lite tur (eller otur). I fallen med Hedeforsens, Hasseman’s, Kustmarkens och Molars i grupp 1, som har över 100 beskrivna kan man nog inte förlita sig på bara tur. Dessa kennlar har också inriktning mot att ta fram hundar för praktisk tjänst och är följaktligen noga med föräldradjurens mentalitet och drifter ur tjänstesynpunkt. Även snittåldern kan ha viss betydelse, då det är skillnad i mental mognad, om hunden vid test är 12-18 mån eller 18-24 mån.

Nedanstående 21 schäferkennlar som lyckats bäst i Sverige är samtliga utpräglade brukskennlar där innehavarna lägger större vikt vid avelsdjurens mentalitet och arbetskapacitet än deras utseende. Tre av kennlarna utmärker sig med att ha 8 moment över medelvärdet i schäferns väsentligaste egenskaper och inget moment sämre än medelvärdet. Dessa kennlar har alltså genom sin avel bidragit till att förbättrat rasen. En kennel har hela 9 moment över, men tyvärr också 2 moment under. För att det skall bli lite utrymme över för att "tänka till" så har jag listat med dubbla radavstånd. Om AFS har något vett så borde dessa 21 kennlar få hedersomnämnande.

(OBS! Efter omläggningen till denna nya sida har kolumerna försvunnit. Är du road av statistiken får du försöka läsa den enligt nedan):

Första siffran=Avsevärt över medelvärdet.

Andra=Under medelvärdet.

Tredje=Antal beskrivna (minst 30).

Fjärde=Snittålder i månader

Barvatorp’s 7 1 42 16

Gorms 5 2 72 16

Hasseman’s 8 0 152 16

Hedeforsens 6 0 178 16

Imsedrift’s 9 2 45 20

Jurassic 5 3 34 18

Kurants 8 0 51 17

Kustmarkens 7 2 119 18

Memorix 6 4 96 17

Molars 5 0 119 19

Norpatorps 5 2 81 17

Puckings 5 1 59 20

Rapport’s 5 2 48 17

Raskabo 8 0 40 17

Talweg’s 8 2 30 16

Tassemarken’s 6 0 36 22

Torneryds 6 2 45 17

Truxelius 6 0 73 17

Vänerbo 7 1 46 16

Wilse’s 6 1 64 18

Ängsbacken’s 7 1 36 23

Kennlar som lyckats bra, dvs. inte har något moment under schäferns medelvärde, eller max en avvikelse, men ändå inte riktigt når upp till de 21 ovanstående i sammanhanget. Även dessa kennlar är renodlade brukskennlar eller, som i något fall, inspirerade av att använda bruksschäfer i sin avel.

Över Under Beskrivna Ålder mån

Easygården’s 2 1 32 19

Heratorpets 4 0 66 20

Hinden’s 4 1 42 22

Kargalandets 3 1 70 17

Lappfjällens 2 1 40 21

Marhöjds 3 0 85 16

Lite förvånande är att nedanstående kennlar med namn om sig att vilja ta fram brukshundar inte riktigt har lyckats. De har sju eller flera MH-moment under medelvärdet i de väsentligaste momenten. Kanske är det tillfälligheter, t.ex. att en eller två kullar med sämre resultat förstört tidigare god statistik. Dock knappast vad gäller kennlarna Brantastigs och Demonen’s som har över 100 beskrivna hundar. Kennlarna Asais, Birkelands och Nemårs har ju tidigare haft flera hundar i SM-klass. Vad har hänt? Gråmann, med hela 4 överprestationer drabbas lite väl hårt, eftersom 6 av de 8 avvikelserna bara ligger snäppet under medelvärdet.

Över Under Beskrivna Ålder mån

Asais 0 11 57 23

Bashåms 0 9 56 17

Birkelands 1 16 36 21

Brantastigs 1 10 129 17

Danga’s 0 9 33 19

Demonen’s 0 8 110 23

Gråmann 4 8 56 16

Mannos 1 10 47 18

Nemårs 1 7 71 18

Mindre lyckade, dåliga eller rent av urusla resultat har de flesta av de traditionella exteriörkennlarna. Vad annat är att vänta? Man avlar ju företrädesvis utan intresse för bruksegenskaper. Även om en känd brukshane skulle användas så blir resultatet oftast mindre bra. Man kan nog inte kompensera sina, sedan flera generationer tillbaka, ur brukssynpunkt bristfälliga avelstikar med hyggliga hanar.

Statistiken omfattar totalt ytterligare c:a. 80 st schäferkennlar som mer eller mindre har lyckats försämra rasen mentalt. Att redovisa alla låter sig inte göras här, men nedanstående listade kennlar har katastrofala 15 moment eller fler under rasens medelvärde. Av de 20 väsentligaste momenten som statistiken bygger på har sju av kennlarna fått maximala 20 (samtliga) avvikelser från schäferns mentala genomsnittvärde. Man konstaterar också att de flesta exteriörkennlar har påfallande hög ålder på hundarna vid MH, vilket borde gynna mentaliteten. Uppenbart har det inte hjälpt!

Över Under Beskrivna Ålder mån

Atilas 1 15 68 22

Av Ulfsäter 0 20 51 20

Beer-Sebas 0 19 34 23

Dianastigens 0 18 31 16

Ebafarmens 0 15 133 20

Eldfängds 0 17 35 19

Grindlyckan’s 1 18 39 20

Holevikens 0 16 52 19

King Creole’s 0 20 31 21

Klockarlyckans 0 19 49 18

Krilles 0 15 36 18

Legato 0 19 39 21

Lövforsens 1 19 38 19

Markallens 0 20 60 21

Medebas 0 15 76 20

Morrgårdens 1 15 72 17

Månstrimmans 0 16 36 22

Nordblick’s 0 16 35 24

Näckrosens 0 20 34 19

Oliver 0 18 30 20

Phafo’s 0 20 51 18

Preztiges 0 15 45 22

Schloss Mosbach 1 15 34 23

Skogabos 0 17 55 16

Superioue’s 0 18 75 21

Svartågårdens 0 20 111 21

Tvärängens 0 20 33 21

Varitzas 0 18 45 18

X-sensation 0 18 30 28

Örnrotet’s 1 16 35 18

Till sist är jag lite förvånad över att Försvarsmaktens hundar inte finns med i MH-statistiken. Detta med tanke på att Försvarets Hundtjänstenhet i högsta grad är involverad i samma SBK som är upphovet till att alla hundar helst skall MH-testas. Om inte annat, så för att få statistik på ”Känd mental status”. Eftersom Försvarets avelsstation i Sollefteå tagit massor av schäferkullar så borde vi väl få se den mentala statistiken. Är dessa hundar undantagna eller är de, hemska tanke, kanske rent av mindre bra. Statistiken bör ju vara nog så värdefull att få ta del av, om inte annat så för att staten (vi skattebetalare) finansierar FHTE:s projekt med 190 miljoner per år... Ja, du läste rätt!!!!.... 190 000 000 kronor... om året.

2008-04-04 Tillägg till ovanstående stycke.

Not: Efter mitt införandet av den, i hundsammanhang, gigantiska summan, har flera trogna läsare bett mig förtydliga var underlaget finns för påståendet. Den har jag fått av Statskontoret, som hänvisar till: 7§ Svar på interpellationerna 2007/08:100 och 101 om statens hundavelsverksamhet. I sitt svar till de lokala politikerna i Sollefteå säger jordbruksminister Eskil Erlandsson följande angående FHTE:s projekt (saxat utdrag från 6 fullskrivna A4-sidor). ...- Verksamheten kostar staten - hör och häpna - hela 190 miljoner kronor per år. Detta är alltså ingen liten verksamhet vi talar om i det här sammanhanget - detta sagt apropå frågeställningen om regionalt ställningstagande och liknande -. Huvudparten av de här pengarna hamnar självklart på den verksamhetsort där huvudverksamheten för verksamheten finns, i detta fall Sollefteå -. (slut citat).

Hur mycket "huvudparten av de här pengarna" är kan alltså ifrågasättas. För mig är huvudparten av pengarna det samma som det mesta av pengarna....och det är väl illa nog.